Lägenhetsförsäljning

Som jag nämnde tidigare har jag en lägenhetsförsäljning på gång. Sedan vi köpte huset har vi hyrt ut vår lägenhet. Med tanke på kommande amorteringskrav, så tror jag att det är läge att sälja nu. Vi har hyrt ut lägenheten med en låg vinst och jag har sett lägenheten som en investering. Den har stigit med uppskattningsvis 15 % i värde per år, vilket är en rätt bra avkastning. 22 %  av vinsten försvinner förstås i skatt. I samband med förslagen på amorteringskrav började jag fundera på om det verkligen är bästa sättet att få pengar att växa? Fördelen är hävstångseffekten, tack vare belåningen, och den låga risken. Jag behöver få runt 20-25 % i årlig avkastning på vinsten som kommer att bli efter försäljningen, för att det ska motsvarande den senaste tidens värdeökning. Det är en rätt hög avkastning att sikta på, men ifall någon har missat det så tror jag ju lite halvhjärtat på det däringa Starbreeze. De jobbar med data och så. ;-)

Mäklare har gjort en värdering och berättat hur ohemult mycket betalt hen vill ha för försäljningen. Jag räknar med att få absolut minst 200 000 kr på kontot efter lösen av lånet, skatt, mäklararvode och att sambon tagit hälften. I och med att lägenheten är på annan ort har jag inte brytt mig om att träffa olika mäklare, utan jag har valt en på Fastighetsbyrån, som har mycket goda omdömen på nätet. De kostar förstås mer än mindre mäklarfirmor, men jag vet att de har bra koll på området och en stor kundbas, så jag hoppas att det ska löna sig. Det är också en fördel att de samarbetar med bankavdelningen och kan hjälpa presumtiva köpare med lånelöfte. Fastighetsbyrån är alltså Swedbanks mäklare, ifall någon missat det.

Jag skulle tro att allt är klart i slutet av maj och då är ju frågan vad som ska göras med <200 000 kr. Jag kör dessutom en halvgammal Audi just nu, som jag är rätt trött på efter alla verkstadsbesök. Den ska säljas och jag får mellan 80 och 100 kkr för den skulle jag tro. Jag har alltså snart uppskattningsvis runt 300 000 kr som jag ska använda på något klokt vis. En ny bil måste jag förstås ha, och jag funderar på allt mellan en gammal bil för 20-30 kkr för att investera maximalt med pengar, och att ta lån och köpa en bil för <750 kkr. Allt däremellan är möjligt. Jag vet ju vad som är det kloka och förnuftiga att göra, men det kliar ordentligt i fingrarna måste med medge. Bilar är ju mitt stora intresse. Det sitter en liten knastertorr gubbe i grå kofta på ena axeln som säger åt mig att snåla och spara så mycket det går och på andra axeln har vi en kort man med bakåtslickat hår och solglasögon som pratar om "bella macchina". Jag kollade för övrigt upp vad det kostar att äga en halvgammal Ferrari. Det kommer inte att ske i år kan jag säga...

Jag tycker egentligen att man inte ska ta lån, förutom för boende. Jag har dock börjat fundera på om det ändå inte kan vara vettigt att ta ett billån. De pengarna man använder till att betala bilen kan ju i stället växa och bli fler. Att slå låneräntan är inte orealistiskt, även om man pysslar med betydligt lägre risk än många säkert anser att jag gör. Jag kommer med andra ord med stor sannolikhet investera en stor del av de pengar jag snart har att leka med.

Då kommer direkt nästa fråga. Hur ska de investeras? Jag har 99 % i Starbreeze. Ett alternativ är förstås att fortsätta vara all in där. Jag nämnde också sist att jag har fått upp ögonen för ett annat bolag. För en tid sedan var jag på ett investerarnöte och har faktiskt ställt upp som garant. Jag återkommer antagligen redan i veckan med en post om vilket bolag det gäller och varför jag tror att det är lukrativt att investera där. Det är dock betydligt högre risk än Starbreeze enligt min bedömning, men givetvis med en potentiell enorm möjlighet till stor vinst.

Nu ska jag njuta av påsklovet. Ja, vi lärare är lediga då, nej, vi är inte mer lediga på årsbasis än andra. Vår arbetsvecka består av 45,5 h, till skillnad från de 38-40 som de flesta andra har. Den här veckan som var har jag jobbat drygt 43 h och då var det bara fyra arbetsdagar. Det är intressant att så många tror att lärare är mer lediga än andra, när det i realiteten faktiskt är tvärtom. Därmed inte sagt att sommarlovet inte är underbart skönt. :-)

Vi hörs snart igen!

Lärarlegitimationen

Jag vill börja med att säga att jag i grunden är väldigt positivt inställd till den nya lärarlegitimation. Det tillkommer egentligen inte något nytt, då man även tidigare varit tvungen att ha haft en lärarexamen för att få tillsvidareanställas. Tyvärr har det inte efterlevts särskilt bra och därför är den här skärpningen ytterst välkommen och nödvändig! Dessutom tror jag likt Lärarnas Riksförbund att det på sikt kommer att höja lärarnas status då det skickar en signal om att vem som helst inte får jobba som lärare.

Jag såg någonstans att ungefär 50 % av lärarna i grundskolan undervisar i fel ämnen, alltså ämnen som de inte har behörighet för. Varande "svenska-/SO-lärare" på högstadiet* är jag en av dem. Min lärarutbildning bestod av 4,5 år plus lite extra studier vid sidan av. Följande ingår i min examen á 270 hp:

• AUO (allmänt utbildningsområde) – 90 hp
• Svenska – 90 hp
• Historia – 60 hp
• Geografi – 30 hp

Utöver detta har jag också 22,5 hp i svenska som andraspråk, vilket jag för övrigt undervisar i på min nuvarande arbetsplats. 

Historia är alltså egentligen det enda av mina fem ämnen som jag är behörig att undervisa i. För att få legitimation i år 7-9 i ämnen utöver de som ingår i examen krävs det studier med progression á 45 hp per ämne, förutom i svenska, samhällskunskap och musik, där det krävs 90 hp. Detta innebär att jag, för att fortsätta med den tjänst jag i dagsläget har, skulle behöva läsa följande:

• Svenska som andraspråk – 22,5 hp (7,5 hp på A-nivå och 15 hp på B-nivå)
• Geografi – 15 hp på B-nivå
• Religion – 45 hp (30 hp på A-nivå och 15 hp på B-nivå)
• Samhällskunskap – 90 hp (30 hp på A-nivå, 30 hp på B-nivå och 30 hp på C-nivå)

172,5 hp eller nästan tre års heltidsstudier med andra ord. Jag skulle då ha 465 hp (plus cirka 50 hp sedan tidigare som inte hör till läraryrket). Om vi räknar bort svenska som andraspråk så innebär det att det krävs 420 hp eller 7 års heltidsstudier för att vara "svenska-/SO-lärare" på högstadiet. 

Om man är en examinerad lärare i dag och vill börja undervisa i SO-ämnena utöver det man redan är utbildad till så gäller följande: För en lågstadielärare krävs det 15 hp för att bli behörig i SO-blocket och för en mellanstadielärare krävs det 30 hp för detsamma. En högstadielärare däremot behöver läsa ämnena separat, så det blir alltså 15 hp på låg, 30 hp på mellan och 225 hp på hög.** På gymnasiet krävs det förvisso 390 hp, men å andra sidan har det aldrig funnits något SO-block på gymnasiet så där har det de facto ingen betydelse. Det normala är att man där är tvåämneslärare. Tvåämneslärare är vanligt på högstadiet också, men om man exempelvis har ämneskombinationen samhällskunskap och geografi så har det i många år varit rätt vanligt att man undervisat i svenska och SO.

Det är med andra ord milt sagt en prekär situation jag och många av mina kollegor har hamnat i. NO-lärare har till viss del också samma problematik, men jag tror att det är relativt vanligt att de ämnena läses enskilt i stället för i block på många skolor.

Att läsa upp någon strökurs här och där är knappast något problem, men att komplettera utbildningen så att jag blir det jag trodde att jag skulle få jobba som efter utbildningen, står bortanför alla rimliga gränser. Det saknas redan i dag minst 10 000 kr i månaden för att egentligen göra det jobb jag gör. 

Det jag ser som det enda tänkbara är att SO-blocket helt sonika försvinner från högstadiet och att ämnena samhällskunskap, historia, religion och geografi blir lika ensamstående som exempelvis textilslöjd och spanska. Förstå vilket pusslande som kommer krävas på skolorna för att få ihop detta med behöriga lärare i samtliga ämnen! Det kommer vara näst intill omöjligt att få ett nytt jobb. 

Många av oss som har utbildat oss till "svenska-/SO-lärare" har gjort det eftersom det gör en mer attraktiv än om man bara skulle ha läst två SO-ämnen, eftersom det ute på högstadierna har lästs SO i block. Man har till och med fram till och med förra läsåret (även nuvarande läsår för de som går i klass 9) kunnat satt ett samlat betyg i SO. Personligen så läste jag svenska av taktiska själ, SO-ämnena är roligare att undervisa i. Den här reformen är med andra ord – milt sagt – inte helt genomtänkt.

Så frågan är: Vad fan ska jag jobba med efter år 2015 då övergångsperioden har gått ut? 

EDIT: Efter att ha kollat på mitt studieintyg från universitetet så står det faktiskt "Lärarexamen grundskolans senare år Svenska-Historia-Geografi", vilket innebär att jag kommer att få behörighet för geografi också, trots att det saknas 15 hp. Problemet kvarstår dock med religionen och samhällskunskapen.

*Benämningen på de olika stadierna har varierat genom åren, men jag menar år 1-3, 4-6 respektive 7-9 med låg-, mellan- respektive högstadielärare.

**Från Skolverkets hemsida, behörighetsnyckeln är den jag länkar till i inlägget:

Vad krävs för att jag som SO-lärare ska bli behörig i alla SO-ämnena?

Det ska framgå av ditt examensbevis att du läst alla fyra SO-ämnen (samhällskunskap, historia, geografi och religionskunskap) som enskilda ämnen eller att du blockläst SO som ämne. Detta gäller då du har SO-inriktning i din examen. Om du kompletterar din behörighet och läser in ytterligare SO-ämnen, som du inte redan har i din examen, finns fastställda poänggränser i en behörighetsnyckel som Skolverket tagit fram.